Del 2
Ljuset bryter sig in genom persiennerna och strålar rakt i mitt ansikte. Jag vänder på mig, men rummet är alldeles för ljust för att änns ha en chans att somna om. Jag sätter mig på sängkanten och gnuggar sömnen ur ögonen. Allting är normalt. Samma rum, samma säng och samma gamla vanliga sommarmorgonsljus. Jag sätter ned fötterna på den gröna mattan och tar ett djupt andetag. Äntligen helg. Äntligen kan jag sova länge och äta godis. Nu kan jag äntligen få lite semester, från plugget och ”kompisarna”. Men tankarna försvinner ju knappast bara för att det är helg.
Jag sitter vid matbordet och gör läxorna. Vi har fått mycket den här veckan. Men det gör desamma, jag har ändå inget att göra. Min mobil ligger bredvid matteboken och plötsligt surrar den till. ”HEJ J” står det på displayen. Det är från Markus. Jag blir varm i hela kroppen. Markus går i 7A och jag har varit kär i honom ända sedan han bytte från Solmarksskolan i fyran. Fast det ända problemet är att Markus har en tjej. Veronica heter hon. Hon är snygg, söt, cool och populär. Alltså ungefär motsatsen till mig. Markus är kär i min motsats. Det är det ända problemet.
Jag slänger mig på mobilen och skriver snabbt in. ”Hej!” Det tar en stund innan han svarar. ”Vgd?:D ” Jag tänker en stund på vad jag ska skriva. Om jag skriver att jag gör läxorna kanske jag värkar konstig eller nördig eftersom alla coola gör läxorna dagen innan de ska lämnas in? Fast om jag skriver något annat så ljuger jag ju. ”Inget” knappar jag in. ”OK” skickar Markus. Jaha, vad ska jag skriva nu? Jag vill inte att den här konversationen ska sluta här. Jag vill faktiskt inte att den ska sluta alls. Jag skulle kunna sitta här hela dagen och smsa med Markus. Jag skulle kunna sitta här tills mina tummar går sönder av att jag skrivit så mycket och så länge. Vad som helst för Markus.Jag hinner precis klart med alla läxor innan mamma och pappa kommer hem från Bauhaus.
- Hallå?! Ropar pappa när han sparkar av sig sina flip flops. Jag reser mig från bordet och går ut i hallen.
- Hej, säger jag. Jag vet inte riktigt varför jag gick hit. Jag kunde ju lika gärna ha ropat något inifrån matsalen. Men det är klart, jag har inte träffat någon på hela dagen. Kanske bara ville känna lite sällskap. Jag står kvar i hallen och ser på när mamma och pappa packar upp plankor, skruvar, nya verktyg och plastväxter.
- Du, kan inte du hjälpa till Sanna? Pressar mamma fram mellan sina torra läppar medan hon förgäves försöker lyfta en planka och en växt samtidigt.
- Visst visst, säger jag och tar plankan. Den ska ut till boden va? Undrar jag. Mamma nickar.
Jag går igenom vardagsrummet och råkar stöta till en av mammas älskade lampor.
- Ta det försiktigt! Skriker mamma. Jag suckar och byter grepp om plankan.Vi går ned för trappan som leder ut på verandan, den är lite fuktig eftersom det regnade igår natt. Mamma säger något och jag vänder mig om för att fråga vad hon sa när jag plötsligt halkar på mina bara fötter, halkar ned för trappan och landar med en duns på verandans stengolv. Mamma skriker, jag fattar inte varför. Jag mår helt okej, lite ont i svanskotan bara.
Då upptäcker jag blodet som rinner ned från mitt hår in i mona ögon. Jag sluter dem och håller andan. Jag orkar inte fixa det här.
